Idag har jag varit och intervjuat eleverna om hur det kommer sig att vi kan se en regnbåge på himlen ibland? Jag såg skillnader hos barnen och eleverna rent kunskapsmässigt och i deras förklaringar. I skolan visste eleverna att det är ljuset som reflekteras i en regndroppe samt att allt ljus egentligen är vitt och när solens strålar reflekterar i de kemiska ämnena bildas färger. Det är fantastiskt vad barnen kan.
Det jag reflekterade mest över var att förskolebarnens svar var mer fantasirika, de tänkte inte så mycket på att nu måste jag säga ”rätt”. Detta gjorde däremot eleverna i skolan, de förväntande sig att jag ville ha ett ”rätt” svar eller vad det så att jag ställde frågan fel?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst är det häftigt att höra vad barn tror..... Att de sen i förskolan inte är så fokuserade på att svaret ska vara rätt, beror nog på att det kommer nog med skolan.... Hur ofta får inte skolbarn höra från andra: Kunde du svaret? eller svara du rätt då?
SvaraRaderaVi vuxna lär dom nog detta omedvetet, när de kommer till skolan att det är viktigast. Vi kan ju alltid hoppas att vi själva tänker mer på detta nu , att det är vägen till lösningen som är viktigast.......
Det har verkligen varit roligt att få var ute bland förskolebarn och elever för att fråga hur och varför de tror att regnbågen blir till. Det har varit intressant på olika sätt. Det är väldigt tydligt hur de tänker olika beroende på om de är i förskola eller skola. I förskolan var de ivriga att berätta vad de trodde och tyckte. Många av deras tankar var väldigt intressanta och väldigt logiska och faktiskt rätt. Jag upplevde inte att de hade svårt med att komma på idéer och tankar. I skolan däremot upplevde jag hur eleverna kände en press på att svara rätt. De ville inte komma med vad de trodde eller spontant tänkte. Här handlade det om att svara rätt på frågan. Kanske beror det på mig som borde ha formulerat frågan på ett annat sätt men skillnaden var tydlig. Det var egentligen ganska tråkigt att se och upptäcka att deras fantasi på något sätt sinar bort på bekostnad att rätt svar är det enda som är viktigt, rationellt tänkande. Jag önskar att det vore annorlunda, mer glädjande och inspärrande att lära sig. En tanke som har väckts hos mig är att tänk om barn och elever utifrån sin fantasi faktiskt får se att det som de tänkte inte var helt fel utan en bit på rätt väg och att det får bidra till deras lärande. Alltså utifrån deras erfarenheter koppla det till deras eget lärande utifrån pedagogens handladdning.
SvaraRaderaJag vill påpeka att det är av vikt vad vi väljer att undervisa till våra barn/elever. Sjöberg (2000) skriver att didaktik handlar om de värderingar som ligger i urval och strukturering av undervisningens innehåll. Vad som är lika viktigt är hur man framställer innehållet. Den undervisning som har bedrivits nu visar eleverna att det finns bara ett rätt svar och detta måste det bli en ändring på anser jag. Vi som blivande lärare får aldrig glömma att reflektera över vår undervisning och framförallt inte sluta begrunda hur det påverkar våra elever.
SvaraRaderaDet har visat sig vara i ett flertal intervjuer att förskolebarnen är mer fantasirika medan skoleleverna svarar så som de tror att läraren vill ha svar. För att bryta detta mönster tror jag att vi måste arbeta mer med problemlösning som visar att det finns olika vägar för att nå ett mål. Vi måste även ställa öppna frågor så att barnen/eleverna får chans till att reflektera över sina svar.
Referens:
Sjöberg, S. (2000). Naturvetenskap som allmänbildningen kritisk ämnesdidaktik. Lund: Studentlitteratur.
Under VFU:n förra året hade klassen tema kring naturkunskap och teknik en gång i veckan. Läraren som handledde eleverna var tydlig med att de fick tänka fritt och att inget var rätt eller fel. Det här gjorde att alla elever kunde vara aktiva - även de som inte kunde det rätta svaret. Att arbeta laborativt, undersökande och problemlösande är lärorikt för både elever som lärare, då deras tankar kommer fram på ett annat sätt. Som föregående talare uttryckt kanske det tyvärr är alltför vanligt att skolan handlar om att få ut de rätta svaren men vi kan ändra vårt tankesätt och våra metoder att arbeta.
SvaraRaderaJag håller verkligen med föregående talare om att produkten många gånger blir viktigare än själva processen. Det förhållandet kan vi ju också se i andra ämnen. Men hur bemöter vi egentligen det som barn/elever tror sig veta? Det gäller att hitta en balans mellan av vad de erfar och vad vi som pedagoger vill förmedla. Sjöberg (2005) menar att en av de utmaningar som vi lärare har kanske är att få eleverna att bli av med de föreställningar de bygger sin förståelse på och istället börja tänka nytt.
SvaraRadera