Hur var det att leva utan ström som man ju faktiskt gjorde för hundra år sedan? Och hur kan man synliggöra det för nutidens barn som tar ström som något självklart.
I fredagens Skaraborgs Läns tidning (SKLT) kunde man läsa om hur förskolan Ving i Axvall anordnade en elfri dag. På morgonen när personalen och barnen kom var det alldeles mörkt och de fick tända med levande ljus samt använda ficklampa på toaletten. Varmvatten värmdes med hjälp av spritkök och inga kläder kunde torkas i torkskåpen. Förskolelärarna förklarar för tidningens reporter att det här blir något konkret som även de minsta kan förstå. Barnen hade med sig egna tallrikar, muggar och bestick och fick ta med dem hem igen, odiskade. De äldre förskolebarnen, 6-åringarna, fick laga sin egen mat utomhus vid minnesstenen mellan Valleskolan och Folkhögskolan i Axvall.
Vilken finfin idé som dessa lärare gjorde till verklighet! Heder åt er tycker jag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har suttit och funderat över alla våra tekniska hjälpmedel som vi har nuförtiden och vår bekvämlighet som elektriciteten för med sig. Allt detta gör att vi i vår vardag får mycket mer tid över till... ja vad då? Det känns som vi är mycket mer stressade i dag än vad vi någonsin har varit tidigare. Förr i tiden kunde inte något skyndas på då fick allt ta sin tid, för man visste inte om något annat. Mycket arbete som slet ut kroppen i förtid. Nu står vi och springer på ett löpband i stället, är det bättre? Nog var det mer slitsamt förr men samtidigt mådde vi kanske bättre i själen...
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaTack för ett intressant inlägg!
Jag säger såhär; allting idag tas för givet. Vi reflekterar alltför sällan över vad vi har utan snarare över hur vi har det och då handlar det ofta om hur dåligt mycket av det är och hur det kunde vara så mycket bättre. Den elfria dagen som du berättar om på förskolan låter som ett lätt och väldigt konkret sätt att visa för barnen hur andra har det. Det behöver inte vara svårare än så och dessutom genom det konkreta sätt det presenteras på för barnen gör att kunskapen förblir, tror jag. Idag fick jag veta att eleverna på skolan brevväxlar med elever i Indien. Eleverna hade genom det förstått hur bra de faktiskt hade det här hemma. De blev än mer engagerade när jag berättade hur barnen i Indien och på Sri Lanka alltid springer efter en och frågor efter pennor. Detta fick eleverna att ta beslut om att skicka barnen pennor (och pennvässare lade någon till).
Jag kan bara hålla med föregående talare om att det var ett mycket bra initiativ där barnen på ett konkret sätt kunde få till sig hur det är att leva utan el. Dessutom kan det bli en tankeväckare även för lärarna då man ofta glömmer att vara tacksam för det som faktiskt finns och ständigt söker efter mer.
SvaraRaderaJag vill också tacka för ett intressant inlägg! Den direkta tanken som dök upp i huvudet var hur påverkade vi egentligen är och har tvingats bli pga. att det behov och krav som ställs på oss människor idag kräver större teknisk kompetens och den senare generationen växer upp med högteknologiska saker som vardagen lättare att leva.Skulle elektriciteten försvinna för ett tag så tror jag att människan, framförallt I-länderna skulle ha svårt att anpassa sig. "Människa har identifierat ett behov av något slag som hon tror sig kunna tillfredsställa med en teknisk lösning" (Ginner & Mattsson, s. 27, 1996). Jag tror och vet att verkligheten är mer komplicerad idag och det tror jag också är en anledning till att vi måste ställa större krav på oss själva och i slutändan resulterar det till att vi blir mer stressade än vad människan var förr i tiden.
SvaraRaderaJag tycker detta också är mycket intressant. Jag såg en dokumentär för ett tag sedan om en pojke som levde i ett u-land, där de inte hade elektricitet och bodde de i lerhyddor. Av någon orsak skulle han åka till USA för att operera sig, detta skulle ta drygt sju månader. Det blev för pojken en stor omställning och kulturkrock, med den moderna teknik samt livsstil. Det mest absurda var att kan inte kunde flytta tillbaka hem eftersom han hade vant sig vid det moderna samhället med alla bekvämligheter. Om en pojke som bott i västvärlden i sju månader inte kan återanpassa sig, hur ska då vi med generationer av välfärd kunna sänka vår standard? Självklart är det bra att visa barnen hur vi levde för men vi faller ändå tillbaka i vår moderna och teniska värld.
SvaraRaderaVisst är detta jätteintressant och det är ju faktiskt inte jättelångt tillbaka i tiden som vi inte hade el. För ett tag sedan så hade vi ett längre strömavbrott i Mariestad och då upptäckte man hur mörkt det blev när hela stan var nersläckt! Och vad handikappad man kände sig utan el... Men vad mysigt vi hade när hela familjen spelade kort vid tända ljus och bara umgicks. Inga datorer eller tv-program som konkurrerade!
SvaraRaderaJätte bra inlägg! Vi tar så mycket för givet idag, vi blir ganska handlingsförlamade när strömmen går.......
SvaraRadera