Under både föreläsningen och seminareit igår, slog med mig att våra handlingar påverkar våra barn/elever i mycket stor utsträckning. Jag har givitvis varit medveten om detta innan men vi som pedagoger måste tänka på vårt handlande eftersom vi påverkar våra barn/elever i större utsträckning än vad vi är medvetna om. Man kanaske inte kan referektera mitt i handlingens gång men att man efteråt funderar på vad mitt agerande sände ut för signaler. Vad får barnen/eleverna för uppfattning om en pedagog som alltid tillåter vissa barn att göra en viss sak? Jag tror att detta kan generera i negativa uppfattningar. Om en pedagog inte anser att ett barn är moget för ett större ansvar, exempelvis arbeta självständigt vid ett naturvetenskapligt expriment om vatten måste hon eller han inse att man som pedagog måste ge barnen stegvis mer ansvar för att hon eller han ska fortsätta att utvecklas. Detta menade susanne under sin föreläning om etik i skolan också på.