tisdag 16 februari 2010
Ginner & Mattson (1996) hävdar följande: för att allmänheten inte ska manipuleras krävs det att kunskapsnivån när det gäller teknikfrågor höjs samtidigt skriver författaren att tekniken idag utvecklas på ett okontrollerat sätt. Hur ska vi som enskilda individer veta vad som är av vikt inom tekniken, när tekniken går så fort fram (vilken kunskap är väsentlig nu?). Dessutom tilltalar olika tekniska lösningar olika människor beroende på vart behovet ligger hos individen, vilken är då den ”rätta” tekniken och ska man tänka ur ett individperspektiv eller ett samhälleligt perspektiv? Louice
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Verkligen en bra fråga Louice, nu blev jag inspirerad! Göran Collste (Ginner & Mattsson (red), 1996) skriver om den nya moraliska problematiken som infinner sig i ett högteknologiskt samhälle. Vem bär ansvaret för människans och miljöns välmående på lång sikt? I dag kunde vi höra hur Grönlandsisen smälter allt fortare. Vad får det jag gör för effekt? För miljön märks det inte om den enskilde tar bilen till arbetet eller cykeln, som Collste (1996)beskriver det i sin artikel. Men om många tar bilen istället för cykel blir påverkan på miljön större. Teknik av ondo och teknik som gör gott hur ska vi kunna skilja på det? För den funktionshindrade kan till exempel den tekniskt, brukaranpassade bilen vara en obeskrivlig känsla av frihet och glädje. Vem eller vilka ska bestämma när tekniken är bra eller dålig?
SvaraRaderaAndersson (2008) beskriver kopplingen mellan natur, teknik och samhälle i resonemanget kring hållbar utveckling. Jag tror att undervisningen ska främja att eleverna tillägnar sig både ett individperspektiv och ett samhällsperspektiv. Ett av målen i läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet är att varje elev ska ha grundläggande kunskaper för att förstå den egna livsstilens betydelse för hälsan och miljön. Verksamheten ska utforma demokratiska värderingar och respekten ska läras för den gemensamma miljön. För att eleverna ska få kunskap om det samhälleleiga perspektivet är det av vikt att de påvisas detta på ett begripligt sätt. Andersson (2008) beskriver det didaktiska problemet hur skolans undervisning i naturvetenskap kan bidra till att göra omvärlden begriplig för eleverna. Han menar att en balans måste förekomma mellan att undervisa i helheterna och delarna. I verksamheten vare sig det är delarna eller helheten som visas är det viktigt att utgå ifrån elevernas erfarenheter och genom att exempelvis göra en concept cartoon som Elfström och Nilsson (2008) beskriver får pedagogen vetskap om på vilken nivå undervisningen bör läggas.
SvaraRaderaJag tycker att tekniken har vuxit och utvecklats väldigt fort och på grund av det har det varit svårt att hänga med i allting som händer. Sedan beror det helt på vilken sort teknik man pratar om. Allt runt omkring oss är teknik i och för sig. Något som jag kan uppleva är att jag personligen inte har tillräckligt med kunskap om ämnet. Allt runt omkring skall numera fungera tekniskt. Vi vet inte längre hur vi skulle klara oss i kalla Sverige utan el. Hur vi skulle gå tillväga om strömmen gick. Kunskapen om hur saker fungerar försvinner eftersom man helt litar på att den nya tekniken alltid kommer att finnas och fungera. Det kan jag tycka är lite skrämmande. Däremot har tekniken också kommit med bra saker inom exempelvis vården. Det är som Christin skriver att det är viktigt att undervisa barn och elever om samband och hur miljön, individen, samhället och tekniken hänger ihop. Det demokratiska är också viktigt men vad är demokratisk och vem bestämmer det? Vi lever i överflöd av teknologi och det är intressant också att se hur kina har utvecklats i sin teknik och vill ha det lika välställt som vi har det i väst. Frågan är om naturens resurser räcker till och då är vi tillbaka till Louise fråga om vad som är bra teknik och inte. Är vi villiga att ge upp överflödig teknik?
SvaraRaderaChristin skriver att ett av målen i läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet är att varje elev ska ha grundläggande kunskaper för att förstå den egna livsstilens betydelse för hälsan och miljön. Jag ställer mig kritiskt till om detta mål verkligen gör sig gällande, eftersom vi idag använder oss av exempelvis fossila bränslen och olika former av elektronik i större utsträckning än vad jorden har kapacitet till, är vi villiga att ge upp detta?. På din fråga Lina tror jag inte att alla är beredda på att släppa den överflödiga tekniken men jag tror dock att en förändring kommer att ske eftersom vi nu börjar inse att vi inte kan slösa på jorden resurser och detta kan man se genom alla naturkatastrofer som kraftigt ökat de senaste åren. En bidragande orsak till detta kan vara alla former av utsläpp, vilket Andersson (2008) visar på har eskalerat kraftigt de senaste decennierna. För att eleverna ska ta till sig våra budskap måste vi leva som vi lär!
SvaraRadera