Hej vänner!
Jag tänkte förmedla lite intressanta historiska perspektiv på forskning kring ljuset.
Euklides (-300 f. Kr.) skrev verket Optica och förklarade däri hur ljuset rör sig i raka linjer samt reflektionslagen. Dock påstod han felaktigt att ögat sänder ut strålar mot objekten man ser (Persson, 2007). Man var länge oense hur man egentligen såg. Numera finns inte dessa tankar kvar att människan sänder ut "synstrålar" (Jönsson & Hallstadius, 1987). Men de finns ändå kvar i vårt språk, t.ex. att "vi kastar blickar" eller uttryck som "ögat är själens spegel". Fysikerna kunde förvånande nog tidigt avskilja det fysikaliska ljuset från själva synintrycket. Långt in på 1500-talet trodde man att bilder från föremål åkte som på solens reflekterande ljus, ungefär som järnvägsvagnar på räls. Kepler och Newton förstod på 1600-talet att ögat i stället är en mottagare och för att kunna studera ljuset måste det vara mörkt. I ett mörkt rum lät så Newton en smal ljusstrimma träffa en prisma och voila, det vita ljuset delades i olika färger (Jönsson & Hallstadius, 1987). Under 1800-talet stod det klart att ljus var vågor och inte strålar som Newton hade sagt men Einstein visade 1905 att ljus kan beskrivas som en ström av partiklar, s k fotoner. Hur var det nu egentligen, var ljus strålar eller var det vågor? Enligt Niels Bohr (1913) kunde ljuset beskrivas som både och. När man vill beskriva en spegelbild av ljus används förklaringen som ett flöde av fotoner, d v s som strålpartiklar, men vid andra situationer t ex vid det färgskimmer som en oljefläck kan ge är det mer befogat att använda vågbeskrivningen (Jönsson & Hallstadius, 1987). Visst är det märkvärdigt att forskningen om ljuset var så tidig med sina abstrakta förklaringar!
Referenser;
Jönsson, B och Hallstadius H. (1987). Optik. Studentlitteratur: Lund.
Persson, J. (2007). Vågrörelselära, akustik och optik. Studentlitteratur: Lund.
lördag 27 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Intresseväckande kunskaper som "kastar ljus på" ursprunget till några av våra vardagliga uttryck, som om man börjar fundera över dem ofta kan te sig ganska obegripbara. Ibland kan man höra barn uttrycka sig som om de går igenom mänsklighetens uppfattningar från tidiga antiken tills idag. Ett barn i bekantskapskretsen (4 år) sade att på andra sidan berget kan man inte bo för det landet kan man inte se. Hans utsaga visar en uppfattning som våra förfäder kan ha haft, alltså att det inte finns något bortom horisonten.
SvaraRadera