Litteraturseminarie den 8/2, skriven av gruppen

Här kommer våra tankar kring artikeln skriven av Yoon, Jiyoon; Orichwari, Jacueline Avin. Artikeln beskriver att pedagogerna ska hitta de naturliga möjligheterna som uppstår där barnen själva erfar naturkunskap. Detta ser vi som enklare inom och dess verksamhet, där pedagogerna kan fånga barnen i leken och även dela in dem i mindre grupper. Artikeln bidrar till att hjälpa pedagogerna att ge barnen en meningsfull undervisning i naturvetenskap. Sjöberg (2005) menar att för att få en meningsfull och god undervisning måste den innehålla entusiasm och engagemang. Undervisningen kan med fördel byggas upp efter de fem punkter som beskrivs:

• Lärarna ska engagera eleverna med frågor för att ta reda på deras kunskaper och frågeställningar.
• Eleverna planerar och leder undersökningar för att samla bevis för att kunna förklara sina egna frågor.
• Läraren presenterar formella beteckningar, teorier och principer som bygger på elevernas egna upptäckter.
• Genom elevernas nyfunna förståelse kan de förklara nya frågor eller problem som dyker upp.
• Läraren bedömer små barns nya kunskaper och förmågor genom både autentisk och formativ bedömning.

Sjöbergs (2005) dimensioner om naturvetenskap som allmänbildning finns också med i modellen med fem steg som framhävs i Jiyoons (med fl.) artikel. De tre dimensionerna med naturvetenskap som:
• produkt - tankar och idéer, teorier och begrepp (enligt modellen: läraren presenterar teorier och begrepp efter att eleverna själva upptäckt och funnit förklaringar till sina frågor)
• process - metoder och arbetssätt (enligt modellen: ställa frågor och låta barnen/eleverna finna svar i sina egna undersökningar)
• samhällsinstitution - en del av samhället (enligt modellen: interagerar varje barn med sin omgivning på ett unikt sätt, därför bör miljön vara rik och inbjudande så barnet kan upptäcka och utforska med hjälp av sin nyfikenhet och lära sig att lösa problem)
Artikeln menar lärare inte behöver vara experter på vetenskap utan med hjälp av rätt miljö skall undervisning av barn i tidiga åldrar kunna vara tillräcklig för att utveckla deras kunskaper och förmågor.

Forskarna betonar också att det är viktigt att pedagogerna har kunskaper om barns utveckling och lärande, om individuella skillnader och de sociokulturella kontexter som barnen omfattas av. Sjöberg (2005) vidhåller att det är viktigt att veta vad som är lämpligt att lära ut i olika nivåer. Flera lärare känner sig begränsade att undervisa i ämnet naturvetenskap på grund av missuppfattningar där de tror att elever måste memorisera fakta och svåra begrepp. Istället för att eleverna ska lära sig Naturvetenskap som ett ämne med rätt eller fel ska de tillåtas och läras att ställa frågor, observera, klassificera, kommunicera, mäta, förutsäga, slutleda, experimentera och konstruera modeller. Det är viktigt att miljön är utformad och möjliggör detta arbetssätt. ”Rika” upplevelser producerar ”rika” hjärnor.

Ginner (1996) framhåller att teknik är ett eget kunskapsområde och att det blir tydligt i och med hur man ställer frågor. I naturvetenskapen är det fokus på att få vetskap om varför saker och ting är som de är. Vad gäller teknik är man mer intresserad av att lösa praktiska problem, hur kan vi få det att fungera? I undervisning om vetenskap handlar artikeln väldigt mycket om vilka frågor man ställer till barnen/eleverna.