Anteckningar från seminariet om undervisning, etik, samhälle. Grupp 2

Vi började med att prata om hur vi berörs mer när det är svenskar inblandade i katastrofer såsom tsunamin, trots att fler människor dog på Haiti. På ett sätt är det väl naturligt att vi reagerar mer, för då är det mer nära på något vis. Vi tror att det är viktigt att vi säger ”vi som människor”, istället för vi och dom när man pratar om människor och kulturer. Att man pratar om likheter och olikheter och hur dessa berikar världen.
Idag pratar man tidigt om hur viktigt det är att källsortera, detta får barnen lära sig tidigt. Men får de lära sig varför och vad det ger för effekter?
När vi ändå var inne på miljön så pratade vi om närproducerat, t.ex. bananer, varkommer de ifrån? Hur får vi hit dom? Hur påverkar det miljön? Ska vi då bara äta närproducerat? Vad händer då med bananarbetarna? Ett etiskt dilemma!
Vi är bra på att säga hur vi ska göra – men oftast desto sämre på att göra det…….Man får säga till barnen du får göra som jag säger inte som jag gör 
Kanske blir vi bättre om vi reflekterar själv på varför vi gör olika saker, reflektion är viktigt! Varför gör vi såhär? Varför har vi den här regeln?
I exemplet med snigeln hade man reagerat olika beroende på vem som hade velat ta in snigeln. Någon tog upp ett exempel från en vfu plats där några tjejer fick sitta ute och rita. Varför fick just de sitta ute rita medan andra inte fick? Gör vi så för att vi vet att just de klarar att sitta ute och rita medans de som inte har klarat det förut inte får chansen. Där har vi verkligen ett tillfälle där vi pedagoger behöver reflektera över varför gör vi så?
Etiken krockar också ofta med ekonomin, det som är miljövänligt är oftast dyrare. Så det väljs oftast inte. En miljöbil idag är mycket dyrare än en bensinbil.
Ett etiskt dilemma kan vara också, hur svarar man på barns frågor om sex och döden utan att man ”trampar föräldrarna på tårna”?

Lite historik kring optik och ljus

Hej vänner!
Jag tänkte förmedla lite intressanta historiska perspektiv på forskning kring ljuset.
Euklides (-300 f. Kr.) skrev verket Optica och förklarade däri hur ljuset rör sig i raka linjer samt reflektionslagen. Dock påstod han felaktigt att ögat sänder ut strålar mot objekten man ser (Persson, 2007). Man var länge oense hur man egentligen såg. Numera finns inte dessa tankar kvar att människan sänder ut "synstrålar" (Jönsson & Hallstadius, 1987). Men de finns ändå kvar i vårt språk, t.ex. att "vi kastar blickar" eller uttryck som "ögat är själens spegel". Fysikerna kunde förvånande nog tidigt avskilja det fysikaliska ljuset från själva synintrycket. Långt in på 1500-talet trodde man att bilder från föremål åkte som på solens reflekterande ljus, ungefär som järnvägsvagnar på räls. Kepler och Newton förstod på 1600-talet att ögat i stället är en mottagare och för att kunna studera ljuset måste det vara mörkt. I ett mörkt rum lät så Newton en smal ljusstrimma träffa en prisma och voila, det vita ljuset delades i olika färger (Jönsson & Hallstadius, 1987). Under 1800-talet stod det klart att ljus var vågor och inte strålar som Newton hade sagt men Einstein visade 1905 att ljus kan beskrivas som en ström av partiklar, s k fotoner. Hur var det nu egentligen, var ljus strålar eller var det vågor? Enligt Niels Bohr (1913) kunde ljuset beskrivas som både och. När man vill beskriva en spegelbild av ljus används förklaringen som ett flöde av fotoner, d v s som strålpartiklar, men vid andra situationer t ex vid det färgskimmer som en oljefläck kan ge är det mer befogat att använda vågbeskrivningen (Jönsson & Hallstadius, 1987). Visst är det märkvärdigt att forskningen om ljuset var så tidig med sina abstrakta förklaringar!

Referenser;
Jönsson, B och Hallstadius H. (1987). Optik. Studentlitteratur: Lund.
Persson, J. (2007). Vågrörelselära, akustik och optik. Studentlitteratur: Lund.

Under föreläsningen den 25/2-2010 behandlade Susanna Klaar tre olika begrepp för att förstå den etiska aspekten: naturvetenskap, naturestetik och naturetik. I arbetet med barn anser jag att alla tre kategorier ska användas men för att göra barnen nyfikna och intresserade kan det vara bra att först föra in estetiken. Att beundra något som barnen har hittat ute och sedan utveckla området till att bli både vetenskapligt och innehållande normer och värderingar utifrån etiken. Susanne Klaar berättade om barnet som hittat en snigel och så gärna ville ta med den in och där pedagogerna hade hämtat en glasburk som den kunde få bo i. Efter att de talat om mönster och färger kunde samtalet gå in på hur den ska överleva och vad den heter osv. Det är ändå viktigt att inse att barn har olika intressen och utgångspunkter där vissa barn törstar efter faktakunskaper och endast efterfrågar detta.

Under både föreläsningen och seminareit igår, slog med mig att våra handlingar påverkar våra barn/elever i mycket stor utsträckning. Jag har givitvis varit medveten om detta innan men vi som pedagoger måste tänka på vårt handlande eftersom vi påverkar våra barn/elever i större utsträckning än vad vi är medvetna om. Man kanaske inte kan referektera mitt i handlingens gång men att man efteråt funderar på vad mitt agerande sände ut för signaler. Vad får barnen/eleverna för uppfattning om en pedagog som alltid tillåter vissa barn att göra en viss sak? Jag tror att detta kan generera i negativa uppfattningar. Om en pedagog inte anser att ett barn är moget för ett större ansvar, exempelvis arbeta självständigt vid ett naturvetenskapligt expriment om vatten måste hon eller han inse att man som pedagog måste ge barnen stegvis mer ansvar för att hon eller han ska fortsätta att utvecklas. Detta menade susanne under sin föreläning om etik i skolan också på.

Vinterns regnbåge

Vintertid under en kall dag kan det också förekomma något som ser ut som en regnbåge men då kallas för solgård. Solens strålar bryts då i iskristaller istället för i regndroppar. Det finns vissa skillnader som att solgården är mera jämnt vit med enbart svaga färgnyanser. En annan avvikelse är att solgården ses i riktning mot solen i jämförelse med regnbågen som ses med solen i ryggen.

Textkälla:
http://www.vaderkanalen.se/1.1428584/2010/01/07/varfor_tva_regnbagar_mitt_i_vintern#
Bildkälla:
http://ne.se.persefone.his.se/lang/halofenomen#http://ne.se.persefone.his.se/modals/view_picture.jsp?objectId=1778011||facebox

Spektroskopet

I gruppen har vi diskuterat hur det kan gå till när vi ser olika färger på till exempel bananen eller någon annan frukt. När materia får ljusstrålar på sig antingen från solen eller från elektrisk energi reflekteras det ljus som redan producerats tillbaka. Den materia som inte själv är en ljuskälla får sin färg genom en process som kallas för subtraktiv färgblandning. När sedan ljusstrålarna träffar materian absorberas vissa av ljusets färger och reflekterar tillbaka andra som då till exempel det gröna bladet som absorberar alla färger förutom just den gröna. Har dock ändå inte riktigt förstått hur färgsättningen går till då det känns så abstrakt. Finns det ämnen i materialet som utgör skillnader i vilka färger som absorberas eller reflekteras?

Genom att använda ett spektroskop går det att dela upp de färger som reflekteras. När en röd paprika blir synlig i spektroskopet visas bara röd färg menas en gul paprika uppvisar både röd och grön färg som då de blandas ger kulören gul.

Referenslitteratur:
Vetenskap i Närbild. (1992). Ljus Från solgudar till laserljus, hologram och rymdljus - ljuset i närbild. Bonniers Juniorförlag AB: Stockholm.

Ett litet tips...

Hittade idag litteratur som riktar sig till barn från 7 år och uppåt och innehåller enkla tips på experiment som handlar om ljus och ljud. Det finns med tydliga instruktioner och även bilder. På handledningen idag pratade Krister om hur ljus bryts och i boken finns ett enkelt experiment för att förevisa detta. Använd en glasskål fylld med vatten och häll i några droppar mjölk. Mörklägg och ta sedan en ficklampa som du täckt över med papper förutom en ljusstrimma i mitten för att centrera strålen och lys genom skålen. Mjölken i vattnet gör att det går att se hur ljusstrålen bryts, vilket beror på att den ändrar rikting då den rör sig från luft genom glas. Detta tror jag är ett enkelt och konkret sätt att för barnen visa solstrålarnas brytning genom vattendropparna.

Referenslitteratur:
Egna experiment med ljud och ljus, Valentin Förlag AB, Västerljung

I samma bokserie finns även experiment inom:
elektricitet och magneter
kraft och rörelse
materia och material

Handledning

På handledningen idag fick jag svar på en fråga som jag kom att tänka på precis innan jag somna härom kvällen. Frågan är varför regnbågen är rund? Har det med vattendropparna att göra och hur ljuset träffar dem? Ja, enligt Krister och hemsidan som jag tidigare har hänvisat till handlar det alltså om att ljuset från solen träffar vattendropparna och regnbågens färger ser man i alla dessa vattendroppar men i olika vinklar som är runt 40 grader. Regndropparna sprider ljuset lika mycket åt alla håll och regndropparna delar alltså upp det "vita ljuset" alltså ljuset från solen och skiljer dem åt. Det handlar alltså om att ljuset ändrar sin färdriktning när den väl har träffat vattendroppen. Det betyder att ljuset bryts och reflekterar. Eftersom ljus har olika våglängder så bryts det olika mycket och tar alltså olika vägar i vattendroppen och det är också därför som regnbågen har denna färgordning.

Även om jag har fått en kort förklaring på detta så känns det ändå svårt att förstå helt. Krister sa just detta att det vi nu läser om och försöker förstå är något som man egentligen kan läsa om under en längre tid än det vi gör nu...Det är helt enkelt för abstrakt. Det känns också som att just när jag får en aha-upplevelse väcks det ytterligare frågor kring ämnet. Jag har hittat ett litet filmklipp på engelska som förklara regnbågens färgordning som Krister tog upp på handledningen idag. Liten sammanfattning på handledningen idag var bland annat att vitt ljus är röd, grön och blå och färgen blir till beroende på vilken ljus som belyses. Vi fick också reda på att det är alltid är två regnbågar, en primär och en sekundär. Den sekundära finns även om vi inte ser den. Vi fick lite litteraturtips. Den ena boken heter " Boken om fysisk kemi" skriven av Hans Persson. En annan bok var "Conceptual interanation edition" skriven av Paul Hwitt.

http://www.fysik.org/website/fragelada/index.asp?keyword=regnb%E5ge

Denna vackra regnbåge kallas “circumhorizontal arc” den är mycket ovanlig, så titta och njut.

Referens: http://www.google.se/imgres?imgurl=http://www.hovberg.se/resmi/ovanlig_regnbage.jpg&imgrefurl=http://www.hovberg.se/blogg/2006/06/30/ovanlig-regnbage/&h=260&w=400&sz=32&tbnid=JQUZ_tTrSQugGM:&tbnh=81&tbnw=124&prev=/images%3Fq%3Dregnb%25C3%25A5ge&hl=sv&usg=__-Kug8ZVDHzsrPKhc5jWIHZmortY=&ei=KLx_S832OZfB-Qbf5_2hBw&sa=X&oi=image_result&resnum=7&ct=image&ved=0CBUQ9QEwBg
20/2 2010

Helene tipsade om hur man kunde skapa en regnbåge genom att lysa med en ficklampa på en genomskinlig glasbutelj mot en vit bakgrund. På så vis reflekteras ljuset i vattendroppen och bildar en regnbåge. Jag har nu testat detta experiment ett flertal gånger utan att lyckas men jag kom på att den vita bakgrunden jag använde mig av kanske var för liten då det bara var ett a4 ark. Jag kanske dessutom hade för lite vatten i buteljen eller för starkt respektive svagt ljus på ficklampan, så nu har jag en del att testa. Anledningen till att jag vill att detta experiment ska fungera är att jag vill visa eleverna hur en regnbåge skapas. Jag tror att experimentet tydliggör regnbågen som fenomen samt att det blir enklare förstå, då upplevelsen blir konkret.

Jag har hittat en väldigt bra sida på nätet som på ett enkelt sätt förklarar regnbågen och dess färger, vad ljus är men också om våglängder. På sidan finns också flera experiment som man kan pröva och som verkar vara roliga. Kanske kan det var sådant vi kan pröva när vi ute på Vfu? http://www.fargochseende.nu/ljuset/regnfarg.htm

Som vi redan vet uppstår regnbågen när solljuset speglas i vattendroppar. Enligt SMHI behöver alltså solen lysa på vattendropparna för att det skall kunna bildas en regnbåge. Det är också intressant att veta att vattendropparna inte nödvändigtvis behöver vara regndroppar utan kan också vara vatten från vattenspridare eller vattenfall. Det skulle vara roligt att en sommardag kunna experimentera med detta. Det skulle vara intressant att se om det fungerar! När ljusstrålen speglas två gånger i droppen uppstår alltså en svagare regnbåge än det första och den kallas för sekundär regnbåge.

Enligt SMHI kan man även få syn på regnbågen under solnedgången, mer som en rosa regnbåge. Anledningen är att solen i skymningen blir väldigt röd och att de övriga färgerna har spridits bort. Luftens partiklar och luftmolekyler sprider kortvågigt ljus kraftigt vilket leder till att det långvågiga ljuset blir kvar. Det är också intressant att veta att i väldigt sällsynta fall kan regnbågen även synas nattetid. När det händer är det inte solens ljus som reflekterar utan månens. Den kallas för månregnbågen och den kan man se under regniga nätter men stark månsken och mörk natthimmel. Tråkigt nog är månregnbågen oftast färglös eftersom ljuset inte är tillräckligt stark för att vi skall kunna se det. Informationen jag hittade finns på http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/regnbage-1.3891

Tänk att det vita solljuset egentligen består av en hel massa färger? Det är fascinerande att tänka att färgerna rött, orange, gult, grönt, blått, indigo och violett egentligen består av detta ljus. Vi ser det bara om vi har en genomskinlig yta som en regndroppe eller en prisma. Eftersom färgerna har olika våglängder ändras ljusets hastighet olika mycket vid övergången till glaset i prisman och det vita ljuset delas upp (Elfström m.fl., 2008). Hur kan man tydliggöra att olika färger också har olika våglängder?

Inför och efter den första handledningen kom vi att tala om hur vissa föremål absorberar en viss ljusstrålning och att resten av det vita ljuset reflekteras. Matt, svart yta till exempel suger upp all ljusstrålning. Hur kommer det sig att en banan just reflekterar den gula färgen? Och inte nog med det, som omogen är den grön sedan gul och till sist brun. Det måste vara något ämne i bananen som omvandlar dess färg kom vi då fram till. Det är fasligt mycket frågor som bubblar upp när man börjar prata om ett fenomen och vi börjar inse hur lite vi egentligen vet! Ytterligare en fråga! Varför finns det inte någon vit färg med i regnbågen till exempel? Och hur kan man rent vetenskapligt förklara vad som händer när vitt solljus möter vit snö?

Ginner & Mattson (1996) hävdar följande: för att allmänheten inte ska manipuleras krävs det att kunskapsnivån när det gäller teknikfrågor höjs samtidigt skriver författaren att tekniken idag utvecklas på ett okontrollerat sätt. Hur ska vi som enskilda individer veta vad som är av vikt inom tekniken, när tekniken går så fort fram (vilken kunskap är väsentlig nu?). Dessutom tilltalar olika tekniska lösningar olika människor beroende på vart behovet ligger hos individen, vilken är då den ”rätta” tekniken och ska man tänka ur ett individperspektiv eller ett samhälleligt perspektiv? Louice

Fenomen: Regnbågen

Fredagen den 12/2, Grupp 2A

Valet av fenomen föll på regnbågen.

Regnbågen är egentligen en hel cirkel som enbart kan ses uppifrån luften. Regnbågen är ett optiskt fenomen som uppstår när vitt ljus bryts och reflekteras i vattendroppar. Vitt solljus är en blandning av regnbågens alla färger och de bryts sedan olika mycket när ljuset passerar gränsytan mellan luft och vatten. Isaac Newton var först att visa att vitt ljus består av regnbågens färger. Han visade även att rött ljus bryts mindre än blått vilket förklarade regnbågen som ett optiskt fenomen.

Vi anser det intressant att höra vad barnen/eleverna har för förkunskaper och hur dessa kan utvecklas. Vi vill själva få mer ämnesteorier kring fenomenet för att sedan snäva av detta till ett lärandemål för barnen/eleverna. I regnbågen får vi in materia, energi, liv och teknik.
Materia: Regn (vatten)
Energi: Kräver solljus för att uppstå
Liv: Utan solljus och vatten inget liv
Teknik: Prismor i stället för regndroppar eventuell vidareutveckling av ljuset och dess reflektion.

Efter kursstarten i Naturvetenskap och Teknik har jag vid några tillfällen vikarierat på en förskola. Det är intressant att nu få syn på att barnen själva öppnar upp till diskussioner och lek som innefattar dessa ämnen. Sist jag var där hade barnen samtal om hur en vedkap fungerar och vad som behövs och de samarbetade för att bygga upp den, med sågklinga och elektricitet i form av olika leksaker som fick föreställa dessa. De sågade sedan veden som sedan skulle ligga och torka för att kunna brinna bra. Tillfällena ges hela tiden och det är viktigt för pedagogen att lära sig att ställa de rätta frågorna för att barnen ska komma vidare i sin utveckling. Det är enkelt att ge färdiga svar istället för att utmana barnen till reflektion och ny kunskap.

Litteraturseminarie den 8/2, skriven av gruppen

Här kommer våra tankar kring artikeln skriven av Yoon, Jiyoon; Orichwari, Jacueline Avin. Artikeln beskriver att pedagogerna ska hitta de naturliga möjligheterna som uppstår där barnen själva erfar naturkunskap. Detta ser vi som enklare inom och dess verksamhet, där pedagogerna kan fånga barnen i leken och även dela in dem i mindre grupper. Artikeln bidrar till att hjälpa pedagogerna att ge barnen en meningsfull undervisning i naturvetenskap. Sjöberg (2005) menar att för att få en meningsfull och god undervisning måste den innehålla entusiasm och engagemang. Undervisningen kan med fördel byggas upp efter de fem punkter som beskrivs:

• Lärarna ska engagera eleverna med frågor för att ta reda på deras kunskaper och frågeställningar.
• Eleverna planerar och leder undersökningar för att samla bevis för att kunna förklara sina egna frågor.
• Läraren presenterar formella beteckningar, teorier och principer som bygger på elevernas egna upptäckter.
• Genom elevernas nyfunna förståelse kan de förklara nya frågor eller problem som dyker upp.
• Läraren bedömer små barns nya kunskaper och förmågor genom både autentisk och formativ bedömning.

Sjöbergs (2005) dimensioner om naturvetenskap som allmänbildning finns också med i modellen med fem steg som framhävs i Jiyoons (med fl.) artikel. De tre dimensionerna med naturvetenskap som:
• produkt - tankar och idéer, teorier och begrepp (enligt modellen: läraren presenterar teorier och begrepp efter att eleverna själva upptäckt och funnit förklaringar till sina frågor)
• process - metoder och arbetssätt (enligt modellen: ställa frågor och låta barnen/eleverna finna svar i sina egna undersökningar)
• samhällsinstitution - en del av samhället (enligt modellen: interagerar varje barn med sin omgivning på ett unikt sätt, därför bör miljön vara rik och inbjudande så barnet kan upptäcka och utforska med hjälp av sin nyfikenhet och lära sig att lösa problem)
Artikeln menar lärare inte behöver vara experter på vetenskap utan med hjälp av rätt miljö skall undervisning av barn i tidiga åldrar kunna vara tillräcklig för att utveckla deras kunskaper och förmågor.

Forskarna betonar också att det är viktigt att pedagogerna har kunskaper om barns utveckling och lärande, om individuella skillnader och de sociokulturella kontexter som barnen omfattas av. Sjöberg (2005) vidhåller att det är viktigt att veta vad som är lämpligt att lära ut i olika nivåer. Flera lärare känner sig begränsade att undervisa i ämnet naturvetenskap på grund av missuppfattningar där de tror att elever måste memorisera fakta och svåra begrepp. Istället för att eleverna ska lära sig Naturvetenskap som ett ämne med rätt eller fel ska de tillåtas och läras att ställa frågor, observera, klassificera, kommunicera, mäta, förutsäga, slutleda, experimentera och konstruera modeller. Det är viktigt att miljön är utformad och möjliggör detta arbetssätt. ”Rika” upplevelser producerar ”rika” hjärnor.

Ginner (1996) framhåller att teknik är ett eget kunskapsområde och att det blir tydligt i och med hur man ställer frågor. I naturvetenskapen är det fokus på att få vetskap om varför saker och ting är som de är. Vad gäller teknik är man mer intresserad av att lösa praktiska problem, hur kan vi få det att fungera? I undervisning om vetenskap handlar artikeln väldigt mycket om vilka frågor man ställer till barnen/eleverna.

Litteraturseminarie den 29/1, skriven av gruppen

Didaktiska begrepp: naturvetenskap, teknik, ämnesdidaktik och ämnesteori.

Naturvetenskap

Vi diskuterade hur vi själva upplevde naturvetenskapen i skolan. Vi kom fram till att vi under högstadiet uppfattade det som att ämnet hanterades som produkt utan så mycket verklighetsförankring. Det hängde heller inte så mycket med processen, det talades inte så mycket om naturvetenskap som ämne. Den praktiska aktiviteten hade en betydelse men det ägnades inte så mycket tid att binda samman den med det teoretiska. Det uppfattades i alla fall inte så.

En fråga dök upp, är man mogen för att involvera de tre delarna, produkt, process och samhälle, i högstadiet? Vi kom då in på hur frågorna som vi lärare ställer till eleverna tas emot. Kanske bör vi som lärare ställa oss frågan hur vi själva ska undervisa för att alla ska förstå. Att reflektera över den egna undervisningen kanske inte är så lätt men behövligt ibland.

Vi diskuterade också hur de stora barngrupperna påverkar verksamheten i förskola och skola negativt. Många aktiviteter måste planeras och organiseras i god tid för att verksamheten är så ”tight” tidsmässigt. Vi skulle önska att det fanns utrymme för mer spontanitet i undervisningen, barns/elevers frågar ger trådar för oss pedagoger att ta upp och börja nysta i.

Teknik

Den nya generationen är mycket kunnig i hur man använder teknik men de har inte så mycket insikter i hur saker och ting fungerar. Vi litar så mycket på teknik att vi inte vet hur vi klarar oss utan den. Ginner menar att naturvetenskap och teknik är två skilda kunskapsområden men det finns ett ömsesidigt beroende av dem.

Ämnesdidaktik och Ämnesteori

VAD? och HUR? Vad ska vi undervisa om? Hur ska vi undervisa i naturvetenskap och teknik? Vi tyckte alla i gruppen att vi bör utgå från våra barn och elevers intressen, erfarenheter och frågor. VARFÖR? Vi måste också göra det meningsfullt för barnen/eleverna med hjälp av metaforer, bilder och frågor. God kunskap om det du ska undervisa om ger en trygghet som pedagog. Men du måste också veta hur du ska lära ut det du vet till alla de olika individer du undervisar.