Gruppen bestod av fem barn, tre femåringar och två fyraåringar. Jag använde vår Concept cartoon-bild och gick igenom vad barn tidigare sagt om regnbågen. De höll med om att regnbågen kommer när det regnat och att solen brukar skina också. De reflekterade över bildens regnbåge och över att den inte var tillräckligt böjd som den är i verkligheten. Är det de barnen som sagt det här, frågade en liten flicka och syftade på den tecknade bilden. Jag berättade att förr i tiden trodde man att regnbågen var en bro som gick ända fram till himlen och att det fanns en skatt i slutet av den. Jag frågade barnen om de trodde att det fanns en skatt i slutet av regnbågen? Men nej, det trodde de inte att det fanns. Men kanske någon har grävt ned en skatt, sa en flicka. Eller kanske om man kan trolla fram en skatt? Jag frågade om de trodde jag kunde trolla fram en regnbåge inomhus? Eller flera små regnbågar? Näe, skrek barnen medan de skakade på huvudet.
För att synliggöra för barnen vilka faktorer som spelar in i regnbågsfenomenet hade jag bestämt mig för att dramatisera fram alla faktorerna. Jag plockade fram min lampa som skulle föreställa solen och ett moln föreställande fullt med regn som började droppa. Jag tog fram en prisma som jag förklarade var som en vattendroppe fast större. När det regnat är luften full av dessa små vattendroppar, sa jag. Titta nu, när solen dyker fram ur molnet (lampan kom fram igen). Ser ni regnbågens färger! Min observatör, Christine, bistod mig snällt och vinklade prisman mot den riktiga solen som turligt tittade fram. Det är rött, blått och grönt, tyckte barnen. Jag ser också gult, sa ett barn.
Därefter fick barnen rita sina egna regnbågar medan jag läste en bok, Albin och regnbågen (Löfgren, 1983). En pojke blev så fascinerad av sagan att han slutade måla/rita och endast lyssnade istället. Det skall bli spännande att höra vad barnen tog till sig under samlingen.
Referens:
Löfgren, U. (1983). Albin och regnbågen. Stockholm: AVE/Gebers.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar