Jag började med en dikt om varför alla färger förändrades när solen gått ned. Vilket ledde till att vi pratade lite om solen: hur stor den är jämfört med jorden och varför den är så stark och svår att se på. Det märktes att eleverna tidigare arbetat med rymden, de visste till exempel att solen var 5 miljarder år gammal och att den är en stjärna. Jag använde en färgglad bild för att visa på hur färgerna förändras vartefter hur solen går upp och ned. Efter påpekandet att det är solen som styr över hur vi ser färger på vår jord gick jag över till regnbågen. Jag använde vår concept cartoon-fråga: Hur kan det komma sig att vi kan se regnbågen på himlen ibland? Jag glömde dock använda vår bild med alla kommentarerna men det gick bra ändå, eleverna hade många uppslag. De kom fram till att det behöver regna för att regnbågen skall dyka upp. Jag antecknade på whiteboard-tavlan: regn-vatten. Och solen brukar lysa också, sa en elev. Jag skrev sol på tavlan och frågade dem om vi inte skulle försöka göra en regnbåge inomhus. Vad behöver vi då? Vi behöver en massa vattenkannor och sol, sa då en elev. Men det finns ingen sol idag, påpekade jag för klassen, det var mulet och regnigt. Hur ska vi göra då? Man kan använda kraftlampor, sa en pojke fundersamt. Kraftlampor, frågade jag, vad är det för något? Det är stora lampor som finns på fotbollsplaner och sådant, svarade eleven. Jaha, som strålkastare? Han nickade, ivrigt. Jag har med mig en lampa, sa jag, ska vi titta om det funkar med den?
Jag använde mig av en glasskål, spegel och lampa och försökte hitta rätt vinkel. Tyvärr gick det inte så bra som det gjorde vid försöket hemmavid. Men eleverna gjorde andra upptäckter, de hittade mönster som formats av vattnet. Åh, en stjärnhimmel, uttryckte en elev det. Med lampan riktad mot en prisma fick vi till små miniregnbågar på en vit duk. Stort jubel utbröt då vi äntligen lyckades få till lite regnbågsfärger. Jag frågade vilka färger de kunde upptäcka. Röd, blå, grön och gul, svarade eleverna. Efter experimenten delade jag ut färgsnurror till eleverna och förklarade att de skulle måla in regnbågens färger i de olika fälten. I varje fält hade jag skrivit en bokstav (ur ROGGBIV) till hjälp för barnen. Jag skrev på tavlan ROGGBIV och vilka färger som representerade varje bokstav. Med hjälp av den rubriken kunde barnen få syn på att det fanns fler färger än de fyra de redan uppmärksammat.
Ibland går det inte som man tänkt men det behöver inte betyda att något blir misslyckat. Det kan istället vara bra att visa för barn/elever att det inte alltid är enkelt att utforska något. Samtidigt stegrades både spänningen och engagemanget hos eleverna. Hur gick det då med måluppfyllelsen? Det ska bli intressant att höra vad som fastnade och hur elevernas eftertankar låter.
Ert fenomen tycker jag varit intressant att följa. Jag håller med dig om att bara för att ett undervisningstillfälle inte går som man tänkt sig behöver det inte betyda att barnen inte lärt sig något. Tvärtom kan jag tänka mig att detta gjorde att barnen reflekterade mer än de annars skulle ha gjort och möjliggjorde ett medforskande, och ni lyckades ju faktiskt till slut. Hos barn menar Elfström,Nilsson,Sterner & Werner-Godeé (2008)finns en naturlig nyfikenhet och glädje i att forska, utforska och undersöka./ Åsa Ståhl
SvaraRadera