Regnbågen!

Skolan

I Skolan hade jag planerat att ha min lektion om regnbågen, men fick däremot ta hand om hela klassen, hela dagen utan min handledare eller någon annan pedagog. Handladren och assistenten var sjuka och ingen annan kunde hoppa in. Det var riktigt roligt men utmanande! Jag fick verkligen smaka på hur det är att vara lärare!

Regnbågslektion på skolan gick riktigt bra tycker jag! Eleverna var inspirerade men också intresserade av vad de fick lära sig! Regnbågen, hur kommer det sig att vi kan se den ibland? Varför? Ah, det är relevanta frågor som inte skall tas med en klackspark utan som skall kunna förklara för eleverna på ett sådant sätt som drar deras uppmärksamhet till ämnet! Det som eleverna tyckte var roligt var experimentet men också färgsnurrorna som de fick göra! I skolan gick det bra och det jag hade planerat hann jag även med. Det kändes verkligen som att både eleverna men också jag fick något av detta! De fick kunskap om regnbågen, jag fick kunskap om hur man som lärare kan hålla en naturkunskapslektion som skapar intresse!

I förskolan gick det dock inte riktigt lika smidigt. Det var barn från 2- 5 år. De hade precis haft samling och de orkade varken sitta eller lyssna för länge. Det gick rätt fort men det var en pojke som blev fascinerad av berättelsen om regnbågen vilket var roligt att höra. De tyckte om experimentet men det var lite svårt för vissa att sitta och titta, utan vissa barn ville hela tiden ta på skålen med vatten som stod på overheaden och det var lite svårt att ha kontroll på allt. Jag hade föredragit att få haft detta under deras samling men pedagogerna tänkte att de först skulle hinna ta sin frukt och ha lite samling innan jag kom. Så är det! Man får ta det man får för tillfället, det blir ändå på ett annat sätt när man väl är i verksamheten. Det är också svårt att veta hur barnen är när man endast har varit där få dagar och med några år mellan barnen.

Teknik i skolan/förskolan

Jag kontaktade skolan och undrade om de hade någon overhead till mitt experiment om regnbågen? Ja, blev svaret, men den används inte så vi vet inte om den fungerar. Tyvärr fungerade den inte så det blev därför inte någon overhead. Nu gick det bra ändå men jag kan inte låta bli att fundera på hur fort användarteknik blir omodern teknik!

Kanske overheadapparaten känns gammal eftersom det nu finns förnyad teknik som fungerar snabbare och är mycket smidigare att använda. Men kan inte den gamla tekniken bli till förnybar teknik? Det vill säga att vi använder overheadapparaten till något annat än vad den från början var tänkt för. Ändamålet helgar ju medlen sägs det ju. Vi har ju sett hur både Anna-Stina Ahlrik och Bengt Drath i sina teknik- respektive matematikföreläsningar använt overhead till att laborera med skuggor. Sedan är väl bra att ha en variation av presentationsteknik när man vill visa fram något. Jag har många gånger känt en befriande känsla när föreläsaren på högskolan använder sig av overhead istället för en i raden av alla Power Point-presentationer.

På min VFU-skola används en form av återanvändningsteknik av inlärningsmaterial som sparar mycket papper. Barnen får inplastade pappersblad med uppgifter inplanerade för aktuell vecka, de använder overhead-tuschpennor, att skriva med. Efter att ha visat den färdiga uppgiften för en lärare torkar de bara av det plastade papperet med en våt trasa.

På den förskola jag har besökt har de större barnen varit intresserade av klockan som tekniskt hjälpmedel, hur den ser ut och fungerar. Därför har barnen gjort egna urtavlor med minut- och timvisare på. Vid flertalet tillfällen går de igenom klockans delar och vilken funktion de har. Denna tekniska information stressas inte fram utan får smälta in successivt i barnens medvetande och i deras egen takt. Ett annat tekniskt sätt att visa på det naturvetenskapliga fenomenet: naturens nedbrytning, är kompostering samt återvinning. Denna teknik används ofta inom förskolan. Det är en klar fördel att ha en kompost på gården och/eller ett ställe att sortera skräp på för att redan tidigt kunna påvisa för små barn vad som är bra och inte så bra för naturen. Det ger också en ”förståelse för sin egen delaktighet i naturens kretslopp” (Lpfö 98, 2006, s. 31)

Slutligen, för att föra fram teknik som ämne tror jag att det är viktigt att vi mer benämner det vi gör och på vilka sätt vi använder saker som teknik och att se på teknik ur olika perspektiv, både förr och nu. Lars Ingelstam belyser hur vi kan göra det moderna samhället lite mer tydlig i undervisningen genom tre olika tillvägagångssätt. Det historiska perspektivet, kan hjälpa till att se teknikens ändamål från start och genom tiden som gått. Vardagstekniken, där den enkla detaljen hjälper till att längre fram få syn på ett mer omfattande system. Utgångspunkten, att utifrån en helhet därefter utforska del för del mer ingående (Ginner & Mattsson, 1996).

Referenser:

Ginner, T & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.

Lärarförbundet. (2006). Lärarens handbok. Solna: Lärarförbundet.

Samling i förskolan den 14 april 2010

Gruppen bestod av fem barn, tre femåringar och två fyraåringar. Jag använde vår Concept cartoon-bild och gick igenom vad barn tidigare sagt om regnbågen. De höll med om att regnbågen kommer när det regnat och att solen brukar skina också. De reflekterade över bildens regnbåge och över att den inte var tillräckligt böjd som den är i verkligheten. Är det de barnen som sagt det här, frågade en liten flicka och syftade på den tecknade bilden. Jag berättade att förr i tiden trodde man att regnbågen var en bro som gick ända fram till himlen och att det fanns en skatt i slutet av den. Jag frågade barnen om de trodde att det fanns en skatt i slutet av regnbågen? Men nej, det trodde de inte att det fanns. Men kanske någon har grävt ned en skatt, sa en flicka. Eller kanske om man kan trolla fram en skatt? Jag frågade om de trodde jag kunde trolla fram en regnbåge inomhus? Eller flera små regnbågar? Näe, skrek barnen medan de skakade på huvudet.

För att synliggöra för barnen vilka faktorer som spelar in i regnbågsfenomenet hade jag bestämt mig för att dramatisera fram alla faktorerna. Jag plockade fram min lampa som skulle föreställa solen och ett moln föreställande fullt med regn som började droppa. Jag tog fram en prisma som jag förklarade var som en vattendroppe fast större. När det regnat är luften full av dessa små vattendroppar, sa jag. Titta nu, när solen dyker fram ur molnet (lampan kom fram igen). Ser ni regnbågens färger! Min observatör, Christine, bistod mig snällt och vinklade prisman mot den riktiga solen som turligt tittade fram. Det är rött, blått och grönt, tyckte barnen. Jag ser också gult, sa ett barn.

Därefter fick barnen rita sina egna regnbågar medan jag läste en bok, Albin och regnbågen (Löfgren, 1983). En pojke blev så fascinerad av sagan att han slutade måla/rita och endast lyssnade istället. Det skall bli spännande att höra vad barnen tog till sig under samlingen.

Referens:
Löfgren, U. (1983). Albin och regnbågen. Stockholm: AVE/Gebers.

Lektionstillfället i skolan den 9 april 2010.

Jag började med en dikt om varför alla färger förändrades när solen gått ned. Vilket ledde till att vi pratade lite om solen: hur stor den är jämfört med jorden och varför den är så stark och svår att se på. Det märktes att eleverna tidigare arbetat med rymden, de visste till exempel att solen var 5 miljarder år gammal och att den är en stjärna. Jag använde en färgglad bild för att visa på hur färgerna förändras vartefter hur solen går upp och ned. Efter påpekandet att det är solen som styr över hur vi ser färger på vår jord gick jag över till regnbågen. Jag använde vår concept cartoon-fråga: Hur kan det komma sig att vi kan se regnbågen på himlen ibland? Jag glömde dock använda vår bild med alla kommentarerna men det gick bra ändå, eleverna hade många uppslag. De kom fram till att det behöver regna för att regnbågen skall dyka upp. Jag antecknade på whiteboard-tavlan: regn-vatten. Och solen brukar lysa också, sa en elev. Jag skrev sol på tavlan och frågade dem om vi inte skulle försöka göra en regnbåge inomhus. Vad behöver vi då? Vi behöver en massa vattenkannor och sol, sa då en elev. Men det finns ingen sol idag, påpekade jag för klassen, det var mulet och regnigt. Hur ska vi göra då? Man kan använda kraftlampor, sa en pojke fundersamt. Kraftlampor, frågade jag, vad är det för något? Det är stora lampor som finns på fotbollsplaner och sådant, svarade eleven. Jaha, som strålkastare? Han nickade, ivrigt. Jag har med mig en lampa, sa jag, ska vi titta om det funkar med den?

Jag använde mig av en glasskål, spegel och lampa och försökte hitta rätt vinkel. Tyvärr gick det inte så bra som det gjorde vid försöket hemmavid. Men eleverna gjorde andra upptäckter, de hittade mönster som formats av vattnet. Åh, en stjärnhimmel, uttryckte en elev det. Med lampan riktad mot en prisma fick vi till små miniregnbågar på en vit duk. Stort jubel utbröt då vi äntligen lyckades få till lite regnbågsfärger. Jag frågade vilka färger de kunde upptäcka. Röd, blå, grön och gul, svarade eleverna. Efter experimenten delade jag ut färgsnurror till eleverna och förklarade att de skulle måla in regnbågens färger i de olika fälten. I varje fält hade jag skrivit en bokstav (ur ROGGBIV) till hjälp för barnen. Jag skrev på tavlan ROGGBIV och vilka färger som representerade varje bokstav. Med hjälp av den rubriken kunde barnen få syn på att det fanns fler färger än de fyra de redan uppmärksammat.

Ibland går det inte som man tänkt men det behöver inte betyda att något blir misslyckat. Det kan istället vara bra att visa för barn/elever att det inte alltid är enkelt att utforska något. Samtidigt stegrades både spänningen och engagemanget hos eleverna. Hur gick det då med måluppfyllelsen? Det ska bli intressant att höra vad som fastnade och hur elevernas eftertankar låter.

Regnbågslektion

Idag hade jag lektion om regnbågen med 19 elever i åk 1. Vi diskuterade gemensamt det som var skrivet på vår Concept Cartoon och eleverna berättade deras erfarenheter kring regnbågen. Concept Cartoon var ett bra sätt att börja lektionen och det verakde stimulera elevernas tankar och idéer. Samtal gick om det verkligen behövde regna just här eller om det kunde regna längre bort där regnbågen syntes. Några hade gjort upptäckter och en pojke berättade om att regnbågen blev synlig när han stod och tvättade cykeln.

Alla elever var tämligen säkra över att det behövdes sol och regn för att regnbågen skulle kunna ses, vilket gjorde att vi pratade något mer kring det andra konkreta målet. För att eleverna skulle få en förståelse för att det vita ljuset innehåller alla sju färger ritades en regndroppe på tavlan som solen sken på. De fick en förklaring att när strålarna studsar eller reflekteras kommer de åter och sprids då ut i flera färger. För att detta skulle bli synligt gjorde sett experiment där regnbågen kom fram. Under experimentet fick eleverna ge förslag på hur skålen skulle se ut och de kom fram till att de skulle vara vatten i skålen.

För att ytterligare möjliggöra en förståelse fick de göra färgsnurror som då de snurrade blev vita av att alla färger blandades samman. I efterhand hade det eventuellt varit bättre om eleverna själva fick göra denna upptäckt istället för att diskutera detta innan. Under tiden som de målade färgsnurrorna berättades en indiansk myt där regnbågen skapas för att vara en himmel åt blommorna.

Det var en rolig lektion att hålla och det ska bli intressant att få komma tillbaka och intervjua eleverna kring vad jag möjliggjorde att de lärde!

Reflektioner kring lärandetillfällena om regnbågen

Under mitt samlingstillfälle på förskolan diskuterade vi kring om man verkligen kan ta på regnbågen. Ett barn kom fram till att regnbågen kan man inte ta på för de är bara luft. Jag slutar aldrig att förvånas över hur mycket barnen kan och hur annorlunda de kan tänka. Barnen tyckte det var mycket roligt när vi testade att ställa på olika föremål på overheaden som gjorde att de kunde se flera regnbågar.

Barnen/eleverna förstod att man behövde vatten och ljus för att en regnbåge skulle bli till på himlen och de blev väldigt imponerade av att experimentet fungerade. Barnen/eleverna var väldigt intresserande och engagerade under lärandetillfällena.

Eleverna på skolan fick en ”aha-upplevelse” när de hade gjort sina färgsnurror och snurrade på dessa, de såg att alla färgerna blev till ett vitt ljus. Lina (observatören) tyckte dock att jag kunde ha påpekat solens vita ljus och färgsnurrans vita ljus kontext yttliggare en gång för att göra detta tydligt för eleverna. Jag delar denna mening och det blir en intressant fråga vid återbesöket, har eleverna försått samanhanget.

Färgseende

Det vita solljuset är i regnbågen uppdelat i spektralfärger. Denna spridning uppkommer som sagt i samband med att ljuset bryts i vattendroppar. Dessa olika färger har olika brytningsindex vilket gör att de då hamnar efter varandra. Regnbågen består av sju färger varav rött, grönt och blått är primärfärger. De här tre färgerna kan inte skapas av några abdra kombinationer och har därför fått beteckningen primära. Tapparna som återfinns i näthinnan på ögat är känsliga för primärfärgerna. Det vita solljuset eller ljuset från en lampa stimulerar således alla tre typer av tappar. Hur vi ser färger på föremål beror på vilka färger som absorberas och reflekteras och om det exempelvis är grönt och rött som reflekteras så blandas dessa samman till en gul färg. Föremål som i dagsljus ser vita ut reflekterar därför alla färger och dessa blandas då till vitt. Svarta föremål absorberar däremot alla färger och inget färg reflekteras till vårt öga. Till skillnad från ljuskällor har inte föremålen någon färg, istället har de förmågan att reflektera en eller flera ljussorter.

Bergström, L & Johansson, E. (m.fl.) (2008). Heureka Fysikkurs A Gymnasieskolan. Stockholm: Natur och Kultur.