Andersson (2008) menar att läroplanen har två huvudsyften vad gäller naturkunskap och dessa är: som lärare måste vi få eleverna intresserade av naturkunskap och förmå dem att skapa kunnande om arbetssätt, begrepp samt teorier. Den andra punkten är att vi som lärare måste bidra med kunskap till eleverna så att de kan orientera sig i den komplexa omvärlden. Jag anser att ämneslärarna borde få en bredare utbildning i form av att de läser kemi, biologi samt fysik eller i alla fall ett brett kunskapsområde så att de kan förmedla alla ämnenas sammanhang. Under min egen skolgång såg jag aldrig de naturvetenskapliga ämnena som en kontext och detta medförde att jag inte kunde orientera mig i den komplexa omvärlden. Hur ska vi göra för att inte dagens elever ska drabbas likadant? Ett alternativ är att dessa lärare samarbetar så att eleverna får en chans att de det kontextuella sammanhanget. En elev måste kunna förstå att allt jag gör, påverkar hela världen och att hela jorden är ett stort kretslopp.

För att uppnå denna förståelse hos eleverna tycker jag att läraren ska använda sig av laborativt arbetssätt som är knutet till elevernas egen livserfarenhet så att de kan finna meningen med det dem gör. Exempel på arbetsområden: vad händer med miljön om jag skräpar med eller vad får det för konsekvenser om jag förorenar vattnet? Kan vi leva utan vatten? Man kan även förmedla vattnets kretslopp och visa på dess sammanhang.






Referens: http://www.sgu.se/export/pics/geologi_grundvatten/kretslopp_564.gif

Blommornas himmelrike

Hej igen!
Jag kände att jag bara var tvungen att förmedla den här underbara indianska myten om regnbågen:

"Det sägs att blommorna var mycket ledsna över att de inte hade något himmelrike. De gick till Skaparen och klagade.

Alla andra hamnar i himlen när de dör, sa blommorna. Eller möjligen någon annanstans. Vi bara multnar bort medan människorna roar sig i de sälla jaktmarkerna! Är det inte slöseri med all vår färgprakt att vi bara ska vissna ner och försvinna?

Det var Skaparen tvungen att hålla med om, så utan att krångla mer om saken gav han blommorna ett eget himmelrike. Du kan själv se det ibland just när solen börjat torka upp jorden efter ett regn. Då sträcker sig deras himmelrike, regnbågen, som en bro över världen. Och den lyser i blommornas alla färger."

Referens:
http//www.berattarverkstan.se/berattarkiv.htm

Funderingar kring sammanhang

Att solen ser röd ut vid horisonten det är ingen synvilla. Det gulvita solljuset har blivit av med mycket av det blå så det ljus som finns kvar blir mest rött. Ljuset får en längre väg att gå och spridningen blir större på kvällen än vid lunch. Blått ljus sprids mer än rött alltså finns det mer kvar av det röda. Samma fenomen som att himlen ser blå ut, det blå är spridning av atmosfäriska partiklar av ljuset från solen. Den blå himlen är en påminnelse om att vi har en atmosfär (Jönsson, 2003).

Bodil Jönsson (2003) beskriver varför sammanhangsföreställningar är ett så viktigt ord och om att kunna vara överens om ett fåtal grundläggande sammanhang. Man kan inte beskriva en regnbåge utifrån en enda vetskap det finns mycket att säga om regnbågen vilket ju, vi i vår grupp har upptäckt! Små barn har ofta helt egna tankar om hur saker och ting hänger samman. Men när vi ska förklara saker för barn/elever, hur ska vi tänka då, framåt eller bakåt? Jönsson (2003) berättar vidare om att de gamla grekerna hade en ändamålsinriktad förklaring: om ett barn frågade varför det ligger ett ekollon här skulle man ha svarat: "Det ligger här för att det skall växa upp en ek." I dag kanske du svarar att: "det är för att det står en ek här och det är den som tappat ekollonet." Vår nutida tanke är mer orsaksbunden. Det är endast i tankar kring teknik som vi har ett "för att"-perspektiv. Jönsson (2003) frågar sig om vi kanske i naturvetenskapliga sammang skulle nå en bättre kunskap om vi forskade efter avsikter i stället för orsaker? Jag tycker den här tanken verkar vettig. Varför måste människan motarbeta naturens krafter hela tiden istället för att leva i den och med den?

Referens: Jönsson, B. (2003) På tal om fysik. Brombergs Bokförlag.

Solen

Vår sol, vår viktigaste stjärna.
Men betänk att den är bara en av miljarder andra stjärnor i vår galax, den som vi kallar Vintergatan. Det är på grund av vår sols närhet som vi tycker att denna stjärna är annorlunda. Vår sol innehåller mer än 99 % av solsystemets samlades massa och styr därför planeternas rörelser. Solens diameter är 109 gånger jordens. I solens kärna är temperaturen omkring femton miljoner grader. Dess yta är svalare, 6000 grader. I solens kärna reagerar vätgas och helium med varandra och skapar solens energi. Solen har precis som jorden atmosfär, solen har tre lager: fotosfär- ytan, kromosfär och koronan. Solen föddes för nästan fem miljarder år sedan och den har långsamt ökat i storlek och ljusstyrka som den också kommer att fortsätta att göra kommande miljarder år. Om en dryg miljard år kan den ökande solhettan börja leda till stora påfrestningar för jordelivet då jordens vatten förloras ut i rymden!

Referens:
http:/www.sli.se/prodimages/00/media/CIN/1132%20vill%20du%20veta%20mer%20om%20solen.pdf

Tekniken i skolan

Skolan där jag gör min VFU är relativt nybyggd och undervisningen och lärandet sker utifrån Vygotskijs teorier att eleverna lär i samspel med andra. En vikvägg finns att öppna så att de båda ettorna kan interagera med varandra. Detta öppnar även upp för mer sasmarbete mellan pedagogerna i de olika klasserna. Även bänkar och stolar är moderna och mer komfortabla och sittriktiga för eleverna. Då bänkarna är högre är det också lättare för pedagogerna att hjälpa.

I undervisningen använder de sig naturligtvis av de små tekniska hjälpmedlen såsom penna, papper, sax och så vidare. För att stimulera språket men även ibland för att lära eleverna musik och för att skapa lugnare stämning spelar de musik och använder sig då av cd-spelare. På de egentliga musiktimmarna använder de sig av instrument, exempelvis piano. Än så länge har inte eleverna provat på något instrument.

Under bildlektionerna använder de sig av olika tekniker när de ritar och målar. Eleverna får prova på en mångfald av olika tekniker som samtidigt hjälper till att utveckla finmotoriken. Sist när jag var där skulle de måla moderna självporträtt som gick ut på att de inte fick släppa penseln ifrån pappret. Vissa elever var missnöjda över hur ”fula” målningarna blev men då de fick titta på modern konst från kända konstnärer så såg de att de lyckats bra.

TV, video och DVD är då och då inslag i undervisningen men vad det gäller data så är det än så länge pedagogerna som använder sig av detta. Pedagoger använder sig även kopiator där de kan skriva ut arbetsblad och uppgifter till eleverna. Detta gör att de inte behöver arbeta enbart utifrån böckerna och varje papper behöver inte nå ut till varje elev. Varannan vecka har eleverna slöjd och då får de lära sig att använda den sortens teknik som hantverket går ut på som exempelvis såg, hyvel eller hammare.

Redan i ettan har de börjat med temaarbete som kallas för NTA där både natur och teknik ingår där eleverna får utföra experiment och analysera och reflektera över dessa. Eleverna tycker att detta är spännande och de är engagerade och intresserade. Jag tror att många pedagoger är rädda över att svenska och matematikundervisningen blir lidande om de tillsätter ett nytt ämne men då de arbetar med skrivbaserad ämnesundervisning blir också språket mer användbart för eleverna.

Teknik används hela tiden och har blivit en del av vår vardag. Vid många tillfällen ses det inte ens som teknik och att det faktiskt inte alltid funnits samma möjligheter. Tänk vad pennan har underlättat och vad mycket den används. Hur hade matematiken eller svenskan fungerat om vi var tvungna att hugga in bokstäverna. För eleverna ska vi lyfta fram tekniken och hur den fungerar och dess historiska bakgrund. I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94) står det beskrivet att vi i undervisningen ska använda oss av ett historiskt perspektiv i all undervisning.

Innan har jag skrivit om tekniken i skolan men jag väljer nu att skriva om en undervisning i förskolan. Förskolan befinner sig i samma byggnad som skolan och använder sig av samma teknik i vardagsarbetet med barnen. Pedagogerna använder sig mycket av teknik som inte barnen ser som exempelvis kopiatorn som gör stor nytta.

Något som vore intressant och lärorikt att undervisa i och som jag tror att barn idag behöver mer av är hållbar utveckling. På studiebesöket på Balthazar togs broschyrer om grön flagg och deras arbete och jag har även läst om detta i en av bloggarna.

I undervisningen kommer vi att diskutera miljön och vad som är bra respektive dåligt för den hållbara utvecklingen. Redan nu källsorterar de och går sedan tillsammans med barnen till en återvinningsstation. Barnen kommer att få göra ett besök på soptippen där de även får möjlighet att se vad som går att återvinna. Åter i förskolan kommer vi att starta en egen kompost där barnen på ett konkret sätt kan följa vad som händer när soporna förmultnar och vilka sopor som det är möjligt att kompostera. Det som förmultnat kan sedan användas till odling av exempelvis någon grönsak. Detta blir snarare ett tema och utmynnar förhoppningsvis i ett förhållningssätt som även kan smitta av sig till vårdnadshavare och andra anhöriga. Tekniken som synliggörs för barnen är både det som de använder sig utav på soptippen men även när vi använder komposten. Även andra områden, såsom vad växten behöver för att överleva, kan med tiden vävas in och eftersom barnen blir delaktiga själva visar de säkert engagemang och intresse. Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98) ska barnen utveckla en omsorg för närmiljön och sin förståelse för den egna delaktigheten i naturens kretslopp. De ska även utveckla sitt kunnande inom växt- och djurriket. Fördelen med denna typ av undervisning är att den är pågående och finns med hela tiden och kan diskuteras vid ett flertal tillfällen framöver.

Regn

För att vi ska kunna se en regnbåge är vatten och sol två viktiga komponenter. Vatten är därtill viktigt för allt liv som finns på jorden. Vatten (H2O) är en förening av två gaser, väte (H) och syre (O). För att få en vattenmolekyl krävs två väteatomer och en syreatom.

Vattenmolekyler finns hela tiden i luften och molekylerna har då stigit upp från sjöar och hav genom förångning och övergått till gasform, vattenånga. Vattenånga finns alltid i luften men i olika mängd. Luften blir fuktigare ju mer vattenånga den innehåller. När sedan vattenmolekylerna kyls ned och återigen återgår till vätska faller de ner som regn.

Moln bildas då vattenånga övergår till vattendroppar genom kondensering. Varm luft kan innehålla mer vattenånga. När fuktig luft nära marken stiger uppåt i atmosfären och möter kallare luft sker kondensering och vattendroppar i form av moln blir till. Molnen består av små små vattendroppar som svävar omkring i luften. När dropparna i luften blivit för stora för att hålla sig svävande faller de åter nedåt. På vägen ner samlar de på sig mer vatten och faller till slut i form av regndroppar.

Regndropparna som faller är sfäriska i form av små runda pärlor. Tack vare ytspänningen kan de behålla formen. Ytspänningen fungerar som ett elastiskt hölje som återfinns på alla vattenytor. I takt med att dropparna faller snabbare pressas luften hårdare mot dem och de blir något äggformade. De blir också större när de samlar på sig mer vatten på vägen ner. Till slut kan inte ytspänningen hålla samman regndroppen som faller sönder i flera mindre droppar. Detta gör att regndropparna inte kan bli större än fyra millimeter tjocka innan de sönderdelas.

En regndroppe som håller sig kvar på någon växtlighet kan användas som en lins. När man tittar genom droppen återses det som finns bakom fast i uppochned vänd form. Regndropparna kan även fungera som prismor där solstrålarna reflekteras och regnbågens färger uppstår. Beroende på ur vilken vinkel som dropparna ses återfås olika färger.

Regnet fungerar renande och rensar ut damm och partiklar från atmosfären. Dock är atmosfären full av föroreningar på grund av miljöförstöringen. När dessa föroreningar följer med vattnen ned så bildas surt regn vilket kan skada växtligheter och djur, som exempelvis fiskarna i havet. Vattnet fungerar som ett kretslopp i dess rörelse och det går runt och runt hela tiden. För att få kretsloppet att fungera behövs en energikälla vilket är solen.

Referenslitteratur:
CWK Gleerups Utbildningscentrum AB. Regn. (1999). Gleerups Förlag: Malmö.

Seminariet den 2010-03-01

Under seminariet diskuterade vi flera frågor utifrån bedömning och hur vi skall förhålla oss till det. Vi utgick från frågor som Lidberg (2010-03-01) hade ställt under en föreläsning. Frågor om hur vi kan samla in underlag för bedömning, hur vi kan utveckla en formativ bedömning. Utifrån dessa frågor har det väckts flera andra frågor bland annat om att allt som händer i förskola och skola verkligen behöver analyserar. Å andra sidan kan det vara positivt att tillsamman med barnet eller eleven kunna analysera och reflektera över dess arbete som exempelvis en bild barnet/eleven har målat eftersom de även kan ge uttryck för tankar och känslor genom att måla. Vi tror ändå att barn och elever utvecklas mycket utan att hela tiden behöva ställa ledande frågor. Självklart bör lärare kunna göra detta och synligöra lärandet eftersom det ändå är vår uppgift men att göra det för mycket kan också vara negativt. Vi tror att barn lär sig mycket i samspel med andra barn och i leken.

Ett påstående som vi kom att diskutera utifrån Lidbergs (2010-03-01) föreläsning var ”att göra det viktigaste bedömningsbart och inte det enklaste mätbara.” Flera av oss har upplevt att skolan många gånger har tagit just den enkla vägen där det är resultat på prov som oftast bedöms. När vi har reflekterat vidare på detta har vi också funderat över att concept cartoon är ett redskap där vi kan ställa kritieriefrågan, för att få en förståelse för vad barn/elever kommer att ha förstått utifrån undervisningen om regnbågen. Detta väckte sedan frågor hos som som att; vilka bra kriteriefrågor kring regnbågen finns det? Vad vill vi att de skall få syn på? Är det hur regnbågen uppkommer eller att alla färger finns i den ”vita” färgen? Vi har tagit upp förslag på experiment och ett sådant är att lägga en skål med vatten på en overhead maskin och släcka ljuset i rummet. Genom att göra detta skall alltså flera regnbågar uppstå. Ahlrik ((2010-03-01) hänvisade till en föreläsare vid namnet Måål om att de mål som vi pedagoger sätter upp är vad eleverna skall lära sig. Det är också en fråga som vi diskuterade och hade blandade tankar kring. Eleven lär sig så mycket mer än enbart målen. Sedan kan man också diskutera frågan om eleverna inte lär sig det som de skall, alltså målen, då är det viktigt att pedagogen ställer sig frågan om denne verkligen undervisar och synligöra vad eleverna skall lära sig.

Enligt Andersson (2008) skall lärare i förskolan tänka långsiktigt på de mål som finns i Lpo 94. För oss var det svårt att tänka på att en förskollärare skall behöva känna till målen i årskurs 9. På det sättet krävs det att alla barn går i förskolan och att Lpo 94 även skall läsas och kunnas av förskollärare.

I förskolan dokumenteras det ofta med hjälp av digitalkamera. Många gånger står det under korten vad barnen har gjort men inte själva lärandemålen som vi anser också behöva stå med. Vi tror att många förskolor gör så på grund av att de är vad de tror och kanske vet att föräldrarna vill se. En person i basgruppen beskrev att på den förskola den hade varit i arbetade just med att synligare målen, medan en annan berättade om hur detta blev för mycket för vissa förskollärare att de till slut inte tog så mycket kort på barnen längre. Det är också något att tänka på. Måste all verksamhet i förskolan ske utifrån mål? Får inte barnen ibland bara vara utan att vi skall styra upp det? Vi tror att det är viktigt att visa föräldrarna de mål som vi faktiskt har i förskolan.

Vad anser vi då om formativ bedömning? Vi hade olika tankar kring detta. Någon ansåg att elever med dålig självbild kan uppleva det jobbigt samtidigt som någon annan ansåg att det faktiskt kunde styra och hjälpa den ”svage” eleven. Utifrån att ge omedelbar feedback på arbetet vet också eleven om vad den behöver ändra för att utvecklas men har också en del att säga till om angående lärarens bdömning. Utifrån observationer, prov, samtal, diagnostiska test och redovisningar har elever möjlighet att visa sina kunskaper och utifrån dessa tillfällen ger läraren en format. Vi anser att formativ bedömning är väldigt positiv och att många lärare använder sig av det men inte för att förändra sin egen undervisning.